|
|
|
|
|
|
Kriminalhistoria: Fallet Bo Larsson |
 |
 |
 |
|
2009-09-06 22:27 |
|
Två män fälldes 2002 i hovrätten för sexuella övergrepp på den enas dotter. Pappan, Bo Larsson, dömdes till åtta år och hans kamrat Leif till 5 ½ års fängelse. 2004 friades båda männen av Högsta domstolen.
Dottern hade i polisförhör berättat att hennes pappa och flera andra män utnyttjat henne sexuellt under flera år. Hösten 2003 skrev den pensionerade juridikprofessorn Gunvor Wallin tillsammans med samhällskritikern Thomas Wettergren en artikel om fallet i Ölandsbladet. De kritiserade det stora inflytande som flickans terapeut haft i målet och ansåg att en minnesforskare borde ha kallats in för att bedöma huruvida det rörde sig om falska minnen. Några månader tidigare hade Uppdrag Granskning sänt det första av fyra reportage om fallet. Reportern Hannes Råstam visade i sin genomgång av fallet på flera orimligheter i dotterns berättelse och Bo och Leif beviljades resning av Högsta domstolen oktober 2004. Två månader senare friades de båda männen helt i den nya rättegången i hovrätten. Sammanlagt hade dottern pekat ut elva personer som förövare. Hon sade sig även ha bevittnat ett ritualmord. Hannes Råstam kritiserades av den fd kriminalinspektören Monica Dahlström-Lannes och religionsforskaren Erik Rodenborg. Dahlström-Lannes anmälde Uppdrag Granskning till Granskningsnämnden och menade att programmet stred mot FN:s barnkonvention. I anmälan riktas kritik bland annat mot att Råstam inte nämnt att Bo Larsson haft kontakter med psykiatrin: ”Uppdrag Granskning för fram den dömde som en mycket trovärdig person, men nämner inte att han under årens lopp har haft kontakter med psykiatrisk klinik…samt att han befinner sig i ångesttillstånd som han medicinerar mot”. Religionsforskaren Erik Rodenborg gick till hårt angrepp mot Råstam i en artikel i tidskriften Spegeln med underrubriken ”Överlevare från rituella/sadistiska övergrepp under attack”. Där underkände Rodenborg Råstams slutsatser att Bo och Leif utsatts för ett justitiemord. I sin artikel hävdade han att Råstam vridit klockan tillbaka till ”situationen i mitten av 90-talet, då överlevare av rituella övergrepp såg ett samhälle som hånfullt förnekade deras plågsammaste erfarenheter”. Av Patrik Nyberg |
|
|
|
