Allmänläkaren.
Foto: Maria Wilhelmson

I morgon kommer beskedet från Attunda tingsrätt ifall allmänläkaren och obducenten beviljas skadestånd på grund av myndigheternas agerande i styckmordsmålet.

För allmänläkaren kom anklagelserna mot honom att innebära en 25-årig separation från dottern. Hans före detta fru anklagade honom för incest men fyra läkarundersökningar kunde inte konstatera att några sexuella övergrepp skulle ha skett.
I ett polisförhör 1985 säger den före detta frun att det finns undersökningar som visar att incest förekommer i var femte familj. Hon berättar även för utredarna att hennes dotter ska ha berättat om ritualmord, kannibalism, homosexuella samlag och grillning av huvuden.

1988 ställs allmänläkaren och obducenten inför rätta. Allmänläkaren åtalas för styckmordet på Catrine da Costa 1984 och för incest på sin dotter. Huvudvittne i rättegången är hans före detta fru.

I ”Allmänläkarens hågkomster” står det om incestanklagelserna från frun att hon ”skall ha sagt vid ett besök hos Eva att hon vill skiljas. På fråga om hur det ska gå med vårdnadsfrågan skall min före detta fru ha svarat att man kan ju alltid anklaga mannen för incest. Så är den saken löst”.

Tingsrätten friade allmänläkaren för incestanklagelserna. I tingsrättens domskäl står det dock att han och obducenten styckat Catrine da Costa i närvaro av allmänläkarens 17 månader gamla dotter.

Vid den här tiden tillämpades sällan barnperspektivet i brottsutredningar. Exempelvis kan nämnas att det finns bandade samtal med allmänläkarens dotter där hon inte säger något som kan tolkas som att hon varit utsatt för sexuella övergrepp eller bevittnat ett styckmord. Men de som höll i utredningen trodde på vad den vuxna kvinnan sa och valde att bortse från vad barnet inte sa. Expressen myntade uttrycket Barnets berättelse men barnet har aldrig sagt något utan det som fanns var Mammans berättelse.

På grund av skrivningen i domskälen kunde mamman få sekretess för sig själv och sin dotter. I samtal med polisen pekade mamman även ut andra läkare som hon trodde kunde vara intressanta i styckmordsutredningen. Men förutom allmänläkaren och obducenten åtalades inga fler personer. I detta fall har samhället aktivt gått in och separerat ett barn från hennes pappa.

När jag skrivit till allmänläkarens före detta fru och dotter har jag inte fått något svar. När jag kontaktat domaren Carl-Anton Spak som genom sin tingsrättsdom möjliggjorde en avskiljning mellan en pappa och en dotter har han inte velat besvara frågan om han fortfarande tror på mammans berättelse. Istället valde han att begära skyddat telefonnummer. Det var tydligt att Spak inte ville bli påmind om sin roll i vad som blir en kanske livslång separation.

I våra dagar finns det inte längre någon som argumenterar för att allmänläkarens dotter bevittnat ett ritualmord. Fler och fler har undrat varför inte utredarna lyssnade på barnet. Ett barn som växt upp med skyddade personuppgifter för att tidsandan stipulerade att hemliga sekter offrade kvinnor och barn och åt av deras kroppar. Men vem tar sitt ansvar för en 25-årig separation grundad på vandringssägner?

Av
Patrik Nyberg