Crime News

Är det fint att vara författare? Som någon kändis fast i intellektuella delen av stan. Måste man titulera allt hela tiden?

Min dröm är att bli författare och när jag tagit mig genom snårskogen av förlagsfolk för att äntligen bli publicerad i bok så kan jag kalla mig författare och jag kan se ner på alla som inte blir publicerade – säger någon. För nu är jag någon i de litterära kretsarna!

Dock inte jag. Får nästan kvällning av själva ordet ”författare”, just för att så många använder ordet som ett kast – jag är!

Enligt Författarförbundet som är en facklig organisation för författare ska man ha publicerat minst två verk och sedan söka medlemskap hos dem för att bli medlem. En organisation som hjälper till med juridisk hjälp för så kallade författarna och man kan bli kallad författare?

Över min döda kropp att jag skulle söka mig dit. Slåss mot de stora elefanterna i branschen som förlagen etc kan jag göra på egen maskin och kan man inte läsa avtal som flummig skribent med författardrömmar borde man kanske sätta sig in i hur saker sker och betyder.

Men det är lite lustigt hur titeln författare tolkas. Jag är skribent eller jag är den jag är. Vill inte sätta titel på mig idag för att fånga någon sorts status. Och glömmer vad jag är och kommer ifrån. Visst jag ”författar”, det är något jag gör men jag är det inte. Säger han som skriver ”Gå grus”.

Nu när jag häng i svängen en smula, alltså läst otroligt mycket om bokbranschen mår jag nästan lika illa som när jag tänker på dårarna som gör allt i dokusåporna. Överst står förlagen som jag inte alls har emot, och under dräller det av skrikande wannabes skribenter. Nästan i kör skriker de se mig jag är litterär, jag är konstnär, jag kan, jag vill..

… bli författare. Snälla se mig, kan jag inte få göra bort mig i eran nya dokusåpa?

Skillnaden är att talangen är olika. Wannabe Skribenterna tror sig kunna skriva och wannabe kändisarna har nog talang för att inte ha talang. Men suget från att bli sedd är lika stor och gör så åtminstone jag kan lägga en bokstavlig pizza. Dessutom tycker de som fått titeln författare, eller smugit till sig den själv att ”kändisar” som skriver böcker och glidit före – fy fan för dem.

Trams. Man kan aldrig bara va, det man är utan måste bli titulerad och bekräftad att man är någon och dessutom leta fel i andras vägar. Samma åtrå i denna värld att bli respekterad för ”något man är och kan kalla sig” som i den undre världen.

Sedan vill de litterära författarna som inte säljer i mängder inte sälja i mängder – de skriver ju litterärt, som ingen förstår. Men så lipar de för att andra säljer massor i ren avensjuka. Why not me? Tacka vet jag en hederlig snickare, som är stolt för sin hammare. Han använder nog inte yrkestiteln ”Snickare” som något vapen att fäkta ner andra.

Kalla mig inte litterär, jag producerar text inte konst, vad det nu är. Kalla mig inte författare jag skriver. Och snart behöver du inte heller kalla mig David Larsson fast jag ska fortsätta skriva under det namnet.

//David Wanted Larsson
Min hemsida
Anmäl dig till mitt seminarie Face to face i Sthlm

Det lutar en viskning i Stockholms hörna och Hornsgatan står still. Surret är svagt och går man i trasiga skor tar det tid att stappla hem. Men visst är hon vacker när hon är tyst. Visst kan man smeka Slussen med blicken och vila benen i Gamla Stan. Och försiktigt kastar färgan loss och Slottet sträcker ut.
Vad gör du nu för tiden är parken lika grön? Ekar tuben för sig själv när sista tåget gått? Är fontänen lika rund och kan du visa mig vägen hem?
För jag minns ös i natten och puls om dagen. Jag minns du fråga mig var jag skulle och om jag visste när bussen gick. Det var vid hållplatsen på Odenplan. Men mitt på Medis när jag blundar, hör jag Globen vakna och långsamt låter pendeln trött. För i slitna kvarter, där går solen upp och för i norr, smakar vurre med ketchup bäst. Och mitt i smeten växer Sturesvamp. Ett stycke Stockholm tack, viskas det försiktigt. I fager storstadslunk.

Kommer hem nu. Har inte varit aktiv här på ett tag men nu ska jag ta tag i bitarna snart på hemmaplan och möta Stockholm och Sverige just Face to Face. Den 29 maj 2010 kliver jag fram i rampljuset. Under tiden nu som gått så har jag löst, det ena och det andra. Rättsligt på rätt sätt och kaoset under ytan är grönt.
Då, den lördagen så kommer jag hållet ett seminarie i Stockholm. Exakt var, vet vi inte än. När, sen eftermiddag. Seminariet kallar jag ”Face to Face” och kommer vara lite över två timmar. Efter är det mingel i krogmiljö. Seminariet är öppet för bok/blogg läsare så länge det finns space. Men finns det hjärterum så… Räknar med ca 250 personer. Gick ut med det på min andra blogg för några veckor sedan och det är snart cirka 100 anmälda. Vill man komma så ska man skicka en anmälan via mejl till facetoface.wanted@gmail.com (Skriv ett namn och antal som kommer)

Men jag kommer även inom kort gå ut med en massinbjudan till organisationer, yrken som verkar inom vård, skola, politiker och andra grupper. Även media. Håller idag på att leta lokal och har några ställen på gång. En anmälan är inte bindande, men anmäler man sig så har man en plats. Dock så kostar det 100 kr per person som betalas i dörren. Det jag kommer tala om i korta drag är;

Presentation av mig själv
Mitt liv som yrkeskriminell
Den undre världen
Att leva efterlyst
Hur skrivandet räddade mitt liv
Att förebygga i samhället mot kriminalitet.
Om boken och mitt skrivande

Syftet med Face to Face är att offentliggöra mig själv för första gången och att även göra PR för mig som person och föreläsare. Men även få träffa läsare, mingla och tala bok, text och annat kul. Kommer gå ut senare om mer exakt information om lokal med mera.

Kommer även sälja en Limited Edition upplaga av en bok jag nu håller på att skriva som heter: ”Cashpektiv – Wanted Limited Edition 51” Det är en bok som endast kommer tryckas upp i 51 exemplar för mina mest hängivna läsare. Är man intresserad av den boken anmäler man det på plats och utlottning kommer ske vid seminariet om vilka 40 personer som kan få köpa boken. 10 exemplar kommer sen auktioneras ut via internet. 1 exemplar behåller jag för mig själv. Och den går inte att förbokas, muta sig till eller på annat sätt få. Den boken är nummer ett i en serie av fem böcker som också kommer släppas i lika liten limited edition upplaga.

Dock så är jag fortfarande i Thailand. Still living in Bangkok och är snart på väg.

Men visst är hon fin? När hon väcker än med oönskad trafik och portuppgångar som slås upp. Och det är så att det låter puls när man lägger örat till fasaden och i när jag står på Medis känner jag hur Globen ropar. För just i Söder är lunket skönt över Stockholm och det värmer till norr. Och även om slitna minnen kastar mig tillbaks så är hon mitt hem. Och även om hon har en skugga så finns det ljus där jag kan stå och i det är jag hungrig. Hungrig på att besöka mitt favorithak och hungrig på att få göra rätt.
Så just därför viskar jag en lutande viskning i ett hörn av mitt hem att jag är på väg. Att jag snart smeker henne på ett helt annat sätt än för och visst kommer jag stå till svars. Men hon sa att jag var välkommen hem. Och det är skönt. Så vi kanske ses just Face to Face.

// Wanted.
Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”
Besök även min nya hemsida www.davidwantedlarsson.com