Crime News

En som levt på våld och i våld i hela sitt liv. En människa som i över tjugo år nackat sig själv för att kunna leva i detta. Får inte och kan inte tycka synd om sig själv. Speciellt inte när han lever på flykt, speciellt inte när han isolerat sig själv. Det utrymmet som finns har ingen plats för att rugga slitage. Men en bräcklig fläck torkas bort och ansiktet stelnar som förr.

Han undrar – är det nu hans offer ska le? Han undrar – är det styrka att förtränga och inte vika ge?

En tystnad av förr, ett skrik i nuet och en romantiserad mantel av att härdat sig själv. Sliter och klyver men i sucken av styrka tonas förvirringen bort, det övertalar han sig själv. Som om ängslig vore något för andra. Och den ensamhet som finns, är en bisarr trygghet som formats till ett säreget sällskap. Tillsammans vaggas en skugga. Det är nu han talar högt med sig själv och i undran knyter han näven.

Ett erkännande försvagar, säger han svagt. Försvinn för dig själv och blunda, försök sucka utan ljud, ta sekunden som död för att leva tills imorgon.

Och på andra sidan ser han sig själv. Två sextonåringar förvandlas till mördare. En femtonåring har skjutit sin syster och äldre ger vapen för att locka. Skapar monster av barn och våldet kramar de alla. River oläkliga sår för att forma och härda till flykt. En flykt från sig själv som död, för att leva tills imorgon. Det är som en klippbok från förr av hans egna förflutna som fläkts ut i andras öden. Just det faller för honom själv.

Kan raseri botas som sjukdom? Kan svek någonsin läka som kött? För en inlåsning i sig själv, en påtvingad ung som måste straffas, blir amputerad i förmåga att känna och han som flytt för länge sedan, han sveper sitt liv i en tveksam förmåga att visa. Visa om kanten är nära till brant. Om vägen står kluven och om någon frågar om livet som levande död kan ändras. Så vill han spöa sig själv trots att våldet ligger förskjutet och inlåst. Han vill bokstavligen örfila, läxa upp en vilsen, men han frågar sig själv om en blind kan leda.

Det han känner tillsammans med ingen. Trots härdad att inte känna, är att allt har en gräns. Även för honom, en gräns i sig själv, då hårt kan spricka och det stela ansiktet visar annat. Han förstår att han nära är, när verkligheten kommit till tal. En verklighet i våld där han skådat sig själv som en tvångssatt publik. Han förstår det är nära då han talar med sig själv, och benämner han själv som han. Ty slitaget trasar en härdad men förnekelsen över idag, är försvaret för att överleva tills imorgon – som han inte önskar ens själva hatet, det hat han nu försöker svika men som varit hans närmaste vän.

Så i en falsk illusion av trygghet, så i en falsk illusion av tillsammans, frågar han sig själv om han är jag, kanske för att visa någon annan, rätt slätt rakt upp och ner – ta vara på dagen, på livet det som du har.

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp

Det kilar en bön över kvarterna jag slagit mig ner i. Den lägger sig som ett tak över taken men moskéns gröna kupol blänker inte idag. För vädret är mulet och i väntan på regn jobbar var person på gatan för sitt. Sliter med matstånd och i varje husblock här i Bangkok görs det familjeverksamhet i hopp om att morgondagen ler.

Stacken är en evig cirkel här av individer som drömmer men många är nöjda med det som finns, det som skapas för stunden. Vid mitt bord, i mitt fönster i denna kultur som är så ickesvenskt, följer jag landet på avstånd som är mitt hem. Läser sajttidningar i mängder, rubriker och artiklar. Läser om mig själv, om andra, skriver om mig själv och om andra. Har åsikter om mig själv och om andra och skådar en hysteri av femton minuter uppmärksamhet…

Ledsen kritiserad Bernsankare som kanske är inne på sin sista duck. Tv4 som säger till trotsig Måns att inte göra en komisk muck. En svärande öppen åsiktsstark Birro i kväll med Ekdal. Är han ute efter en Aschbergspokal? Och i två hundra sekunder försöker Robban ta sanningen ut. Till exempel blotta ett taxiskjut. Generar toppar med mutor och vindkraftsfel. Oj, Sarnecki i kvällstidningskel. Med professoriska råd om krim. Stabila som ett korthus utan lim. Och i Svtkåken sitter Åkesson klistrad efter Aftonbladetdebatt. Maud rasar mot rasistiskt retoriskt snack. Men självaste ordföraden för Muslimiska mänskliga rättighetskommitén går också attack. På Newsmill sätter hon alla i samma fack. Vart fan tog Anna Anka vägen i vår genustwist? Tillfredsställer hon sin make under morgonvkist? Är hon upptagen att salta sniglar, göra låt? Förresten såg ni reportens bröst, blev du kåt? Mycket uppståndelse för lite hud. Vem ska bli bondens brud? Och mitt i allt blir Dano mera lyst och häktad. Mitt i allt blir moralen bortfäktad. För vi fortsätter hångla med rånare som från himlen klev ner. Och litteratur som romantiserar crime allt mer.

Så här sitter jag och undrar om jag verkligen vill simma pöl. I mediarus, mediabrus, eller vill jag ta en enkel öl. Vara anonym, stå skugga, skåla i shit. Skita i champagnen i rampljusmitt. Ska jag motorsåga hårt lite här och där? Eller ska jag promenera solo som faktiskt tär.

Spelar ingen roll om man försöker göra roliga timmen i Berns lokal. Blotta ego i offentlig sal. Det känns som alla vill gå på mattan till årets bal och hålla i ett tackande tal. Det spelar ingen roll, ung som sliten, mediastor eller krimtonårssliten. Det är rampljuset vi vill åt. Alltså uppmärksamhetskåt. Som ligger likt en röd tråd oavsett anka eller damm. Oavsett gärningsman eller offerlamm. Är alla verkligen så förstörda och vill synas eller vinna till varje pris. Till och med Ica som provisoriskt sänkt lappen på sin gris. Krimvärld eller medialand. Samma jävla blodade tand. För att vara någon i det hela. Utan att med grannen vänligt dela. Man går över lik utan etik. Som jag i detta blogginlägg. Talar jag i mitt mediaskägg?

Men hur för man fram en åsikt i förebyggande sak? Utan att vicka på sin sexiga före detta brottsliga bak. Nej, allvarligt så är jag nog inte så bildskön. Visst, vill jag ha lite lön. Visst kittlar media en skvätt. Men viktigast är ju att göra rätt. Att föra en saklig åsikt utan att blotta, sälja sin själ. Och utan att bli under media en anklig träl. Det kanske är lika svårt att sluta mediasimma, som att sluta rimma. På ett sett är det bara sorgligt att se bekräftelsebehov överallt. Att synas ska vara så jävla ballt. Därför lämnar jag sista ordet öppet och slutar rimma just nu. Med en fråga, hur mediakåt är just… ?

Lyssnar klart på moskén i min värld. Ska nog ta en promenad snart och fundera på ett och annat. För viktigaste är nog att gå till sig själv. Men promenaderna på gatorna här brukar faktiskt ge mig väldigt mycket, då perspektivet från de levande här är förmodligen är helt annat, än vad jag tidigare levt i och ser i mitt fönster, om landet där hemma.

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp

Jag har gjort fel. I över tjugo år har jag agerat fel så det drabbat många. Inte minst nära personer men även folk jag inte alls känner. Idag är jag den första som påstår det och försöker göra rätt. Det är en lång väg att vandra men någonstans måste man börja.

Frågan är hur jag kommer balansera det så kallade rampljuset. Kommer jobba hårt för att släppa fler böcker och hoppas på att min skrift kommer att ha betydelse. Även i andra forum där jag kan göra mig hörd med att smattra tangent och ge min åsikt. Men med det kommer en scen som jag egentligen inte vill stå på och det kan tyckas dubbelt av mig. Men så är det.

Visst media är media och PR är PR, att vandra mot en bra försäljningssiffra är ju mitt mål, då det i sin tur underlättar för att få ytterligare plats och belysning. Texten isig behöver knuff oavsett litterär styrka för att nå läsare. Den ensam påverkar ju ingen om ingen läser.

Mina fel är min styrka. Då det jag upplevt, gjort och gått genom tillsammans med mitt nya vapen, min skrift, kan påverka i rätt riktning. Men balansen är hårfin för mig själv hur pass jag kommer agera i framtiden då jag inte är själv i skutan. Bredvid mig, men på andra sidan jorden, sitter min mor och far, min son, och mina syskon plus andra nära som redan idag drabbats hårt av mitt stora ego som jag haft i hela mitt liv. Det sista jag vill är att de drabbas ännu mera. De är självklart stolta för att jag försöker göra rätt och hittat ”skrivandet”. Visst, jag förstår och kommer nog själv inom snar framtid att gå ut med mitt namn. Jag förstår att det kommer att komma ut ändå. Men jag har själv inget egetintresse att njuta rampljus och scen. Just för att jag inte vill mina nära ska drabbas. Dessutom skäms jag för mina fel.

Men det är en balans som jag kommer försöka balansera väl. Kanske borde jag hängas ut och få skämmas, kanske är det inte mer än rätt. Men att frossa i media i ett egosyfte är inte mitt mål. Dock så vill jag påverka så unga inte behöver gå genom den skit som jag satt mig själv i.

Jag får ständigt höra åsikter, eller läsa åsikter i olika forum på internet där det påstås både det ena och andra om mig. Allt från rent förtal till smutskastning och visst, det är lugnt och det har jag räknat med. Går inte sönder för det. Värre har jag varit med om. Men när tunga kultur profiler och samhällets profiler sitter soffa i rikstäckande tv och talar om mig, vill jag gärna tycka till. Speciellt om de sprider fördomar utan belägg. Speciellt när de har helt fel utan verkar ha någon som helst aning om saklig fakta.

Likaså som jag tackar de som tagit upp min bok på positivt sätt i recensioner och tv, tycker jag till om någon brer ut sig på min bekostnad. Visst, får det göra det efter allt jag ställt till med. Men nu när jag gör allt i min makt för att hitta rätt, nyttjar jag åtminstone rättigheten till att slägga tillbaks i text om jag anser de har fel.

Syftar självklart på inslaget i ”Efter tio”. Det är stort att erkänna att man gjort fel. Och denna gång syftar jag inte på mig själv. Denna gång syftar jag på att jag fick ett mejl från David Lagercrantz som ber om ursäkt på ett mycket bra sätt, efter det han sagt i programmet. Det betyder mycket för mig att få sådana ord. Speciellt i den situationen jag sitter och arbetar med att utveckla mitt skrivande hårt, för att kunna påverka med min text. Uppskattar David Lagercrantz ord mycket, då de i sig ger kraft för mig att fortsätta göra rätt. Stort helt enkelt, tack David.

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp

I programmet ”Efter tio” med Malou på TV4 läste Allan Svensson upp mina första rader ur min bok ”Jag är Wanted”. Som en början i en diskussion om crimeglamouren i litteraturen. Tack Allan för att du marknadsförde min bok. Speciellt när du gjorde det motvilligt, vred dig i stolen efter och tycket att jag målar upp mina brott i ett syfte att smycka mig själv. Antar att du gjorde det motvilligt också för att du tycket det är moraliskt fel att även jag ska få gå under tryckfriheten och få berätta min story. Du blev ju upprörd över min prolog och alla kanske inte har rätt att få berätta sin story?

Du borde ju för ditt eget bästa också påpeka att du bara läst prologen och byggt dina fördomar på den. Alltså dömt ut en hel bok på 422 sidor, när du läst två. Skulle du läsa min bok så märker du att den är mer än så. Det sista jag vill är att försöka förstora min kostym. Men tack vilket fall som helst för uppläsningen, den var tårta.

Malou börjar sedan fundera över hur ett sådan etablerat Bonnierförlag kan ge ut den här boken. Och hon har dessutom blivit erbjuden att intervjua mig, men tackade nej. Varför då? Kan jag då börja fundera på. Så vi kan fundera tillsammans Malou, på två enskilda håll. Men förmodligen så är det lättare att tala om någon än med någon. Du borde ju vara van tycker man. Förresten så tror tydligen detta etablerade Bonnierförlaget att boken kommer sälja på grund av mystiken runt den, säger du. Och vet du vad. Det gör den, som smör smälter i solsken. Är en av höstens debutanter som sålt absolut mest. Men det vill vi ju inte, eftersom prologen är upprörande enligt Allan och resten av boken ska vi ju inte läsa.

Och sedan glider David Lagerkrantz in på en soffmacka med iver och ville påpeka att jag är en skicklig skribent och just därför blir han misstänksam. Han menar att handlingarnas män som ägnar sig åt brott, spänning och adrenalin inte har ro att sätta sig att skriva en bok. Men planera ett rån som kräver långt tålamod och att sitta bakom lås och bom, i låsta kvadrat, i år kan vi göra. Men David, det är sant att kriminella inte kan skriva, vi kan ju inte läsa heller. Eller inte heller matematik, eller jo det måste vi ju studera. Hur ska vi annars kunna räkna pengarna? Konstigt argument David, men jag skrev boken på två månader och jag vet inte hur länge du sitter framför datorn och pular meningar och ord för att få till en bok. Två år? Eller är jag fördomsfull nu. Då jag tror det eftersom du har lika många knappar uppknäppt på skjortan i inslaget, som Volkan har i min bok – ett par för mycket. Men det har ju inget att göra med varandra kanske du säger då. Ja just det. Och du säger att min början är en klassisk början på en svensk deckare. Vi kriminella ser inte på deckare. Nej vi alla blev bannlysta från tven för evigt när vi var små, så hur kan jag någonsin listat ut hur en deckare börjar?

Hasse Hasse, ibland undrar man. Du säger; ”Antingen så är det en spökskrivare som skrivit den här boken eller så finns killen inte.” Vad överraskad du kommer bli. Jag har inte skrivit en text som kommer kamma hem nobelpriset. Men tackar för smickret. Nej jag har rippat en verklighet, min verklighet utan smink och lagt den på bordet. Ni borde ju läst den eftersom era åsikter är så starka. Någon borde ju också kanske tagit kontakt med journalisten på DN som varit här och träffat mig. Och visserligen går jag runt här som ett spöke i Bangkok på eviga promenader, och skriver gör jag. Så på ett sätt har du rätt Hasse, att jag är en spökskrivare.

Sedan så satt Birro också i denna soffa men jag hörde inte om han sa något för jag var tvungen att gnugga spökvaxet ur örat.

Men tack för reklamen, det värmer trots att ni kanske borde gjort en lätt undersökning om vad jag faktiskt står i sakfrågan om crimeglamour i huvudtaget. Eller jag och jag, eftersom jag inte finns. Har för mig att jag var den första som reagerade och faktiskt skrev ett inlägg på newsmill.se  och på den här bloggen om hur den bör bekämpas, nu när den är på tapeten så mycket rent litterärt. Men jag kan ha fel. Kan ju ha misstagit mig på om det var jag eller någon annan.

Skärpning på er, för eran skull. Är det så lätt på andra sidan, att få sitta tvsoffa och tala Kling och Klang. Att kamma hem deg, som någon kändis, om saker man har no clue om. Så förstår jag verkligen inte varför jag varit kriminell i tjugo år. Nej just det, det hade ju inte med pengarna att göra – utan trygghet och andra djupare saker som jag försöker visa i min bok för de som vill läsa.

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp