Sveriges kultur har ett ansvar att lyfta fram skuggan av det kriminella. Att visa baksidan av gängkulturen, den organiserade brottsligheten och den tunga kriminella ”kultur” som plöjer sig fram i landet. Sveriges kultur måste också överskugga glamouren, i den brutala värld som film och bokkulturen idag målar upp.
Intresset, inom litteraturen, har aldrig varit så stort för det svenska folket som nu, för att suga i sig vägen till snabba cash, att bläddra tillsammans med svenska maffia, mysa med infiltratörer och vilja se insidan eller knyta band med blodsbröder. Det är crime på tapeten.
Aldrig fuck upp – igen, säger vi till kulturen och djupa sår av 7:3 har fortfarande inte läkt klart. Men längtan efter att gotta sig i glamouren är för stor för att sopa under mattan. Inte bara bland de kriminella själva, utan även bland vardagliga svensson som också vill hångla med crimeglamouren och ta den med sig hem, till sängen eller soffan i vardagsrummet. Och fly en stund i dess ondska och koncept.
För det är glamour som visas. Speciellt när man ska skapa en snabb, hel kriminell Stockholmsvärld, på mindre än två timmar bioduk, trycka ner en hel Alcatrazvärld i bok eller teckna 145 gängkrig. Mycket är fiktivt, precis som de mesta våld vi får ta del av i kulturen. Svensk maffia motverkas dagligen av samhället och har fått hård kritik för hur den skildras i litterär form, från kriminalvården – just för att de tycker att den glamouriserar denna värld. Vi kan lägga fram fakta rent journalistiskt och vi kan blunda för den. Vi kan också måla upp en glamourös värld av våld och K, i vardagsrummet. Det handlar om cash, säger någon och schablonkaraktärer visas, tatuerade hårda guldkedjegossar som inte backar för något. Gäng som gör allt för att bli störst och brutalast, fest och högklackat. ”I never fucked anybody in my life that didn´t have it coming to them. You got That? All I have in this world is my balls and my word and I don’t break them for no one. Do you understand?” – är en bekant fras som får många att rysa. Vissa av behag
Denna bild kan kulturen inte stoppa, för det säljer. Och att det säljer är ett bevis på att bilden letar sig ner i åldrarna. Vi bör tackla fakta, inte blunda och vi bör även lyfta fram det tredje, som egentligen är den absolut största sidan av myntet, cashen, gängkulturen och kriminaliteten. Att nittionio procent av dess värld, när man skalat bort glamouren, består av rent helvete. Ett helvete rent känslomässigt, ensamt och totalt inlåst av sina egna handlingar. Denna värld kryllar av ensamma själar som irrar i mörkret och inte värderar sina egna liv eller andras. Denna hårda brutala iskalla värld skapar, tränger in och skalar bort just livet, för de som själv befinner sig i den. I stället handlar det om ett träsk av droger, svek, otrygghet, rädsla, och denna värld skapar falska illusioner om hur man finner sig själv med ord som makt, våld och respekt.
Det sista en kriminell vill höra är ”du är ett offer”. Men så är fallet och vi kan lyfta fram kalla fakta och gärningsmännens offer, men ack så viktigt att också lyfta fram den riktiga verkligheten. Just för att visa, bevisa att – Glamouren är 1 %. Resten är skit.
För denna bit av dagens kultur påverkar stort och det ligger på Sveriges kulturella axlar att visa flera sidor än en. För att förebygga och överskugga hur den kriminella världen speglas idag av snabba maffiga böcker om kriminella gängkulturer. Det handlar om jakten på cash, javisst. Men varför? Och vem är han som jagar? Hur känner han egentligen bakom sin jakt och vad består de 99 procenten skit av?
Sveriges kulturella kraft måste ta större ansvar för att denna typ av kriminella kultur lyfts fram som en motvikt till glamouren. Allt annat är rent kriminellt. Själv är jag före detta yrkeskriminell och har levt i skiten i hela mitt liv. Befinner mig idag på flykt i Thailand, från både svenska myndigheten men också den undre världen. Jag har svårt att se mig som ett offer, vill inte klä mig den rollen men jag förstår, anser, kritiserar och påpekar för kulturvärlden i hopp om att de inser, dess roll. Inte för min skull, utan kanske för din eller din grannes sons skull. För om inte, så kommer denna värld, och kanske han, med en gängtatuering, eller nysnortad av kokain, se till att du får uppleva den undre världen betydligt mycket närmare än i en bok och på bio. Den kommer mer än bokstavligen ta sig in i ditt hem. Och efter det har den fiktiva glamouren slukat ännu ett offer. Eller två, i jakt på cash och visst fan gick det snabbt?
// Wanted.
Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”
Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se
Grymt bra och genomtänkt inlägg, ett av de bästa du gjort i min mening.
Peace