Låste dörren och klev ut. Har ett sådant där hänglås på dörren som extra förstärkning. Inte för att det hjälper kanske men det känns tryggare på något sätt. För ett halvår sedan dundrade snuten in i lägenheten mitt emot. Dörrarna här är lövtunna och de sparkade hål på dörren och stormade kvarten. Några ungdomar som sålde knark. Som tur var så var jag inte hemma just då utan såg det enorma hålet i dörren när jag kom hem. Frågade en granne vad som hänt och hon berättade. Men hade jag varit hemma hade jag nog fått en chock och kanske trott de var ute efter mig. Vad hade man gjort då? Hoppat ut från balkongen helt i onödan och brutit både ben och armar.
När jag sedan klev ut från huset var himlen röd. Staden låg i ett rött skimmer som låg som en hinna och husen vilade i något nästan overkligt vackert för ögat. Stannade upp någon minut och skådade det hela. Det var eftermiddag och gatan levde som gator gör men denna gång rörde jag mig i en filmisk overklighet, när jag sedan gick in i livet på gatan.
På ett sätt är hela min bisarra situation overkligt röd. Aggressiv röd och brinnande het. Som om det vore någon annan som betalade för en kaffe på seven eleven och stod vid kanten till det hela och rökte en cigg. I skuggan av en himmel av en story som någon berättade med en röst av passion.
Men det är verkligt. Läskigt verkligt och min u-sväng som jag håller på att göra i mitt liv får mig många gånger att nästan tro jag drömmer. Dock inte en mardröm för jag ler åt det jag idag presterar, känner avsky för handlingar jag utfört men i väntan på att få hålla min bok i och lägga en hand på den, bläddra i den, så känner jag mig förbannat stolt för en gångs skull. Det är mindre än två veckor kvar tills den kommer ut i butik och idag sitter mer än hundra personer i media och bläddrar sidor av mina ord för att granska, ge mig rapp och ros. Men jag känner mig stolt på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort. Och vilken dag som helst kommer jag få ner mitt första exemplar av boken hit till Thailand.
Den är sår och den är ilska, den är svek och den är brutalitet, våld och saker ingen ska egentligen uppleva eller utföra. Men den är min framtid och något jag skapat, den gör mig stolt.
Gick sedan upp till kvarten igen och tände en till cigg på balkongen. Satt där och funderade som jag så många gånger har gjort. Denna gång funderade jag på hur viktigt det är att få känna sig stolt, att mitt brinnande intresse som vuxit sig fast för att skriva kommer ändra mitt liv, hur viktigt det är och inte bara för mig, utan i huvudtaget. Att få byta ut våldet mot något och inte bara lämna ett tomrum som fylls av ett eko, ett eko av våld som istället för att avta, återigen träder kraft och blir ett allt. Mina ord är idag något annat, istället får våld.
Det röda förgyllde himlen över staden, över kvarteret, över mitt liv ett litet tag när jag satt där och rökte. Men avtog och med en nästan löjlig känsla av att vilja tacka utan att veta vem jag ska tacka, gick jag in. Men jag var stolt, äkta stolt kanske för första gången i mitt liv. Det kanske inte skulle göra något om snuten helt plötsligt slog hål och bröt sig in. Varför vet jag inte, bara en känsla som tog kraft.
// Wanted.
Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”
Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se
Jag vet hur det känns att bläddra i sin egna skrivna bok. Skön känsla, man kan sitta länge med ett ex. och fundera