Crime News

Satt i cellen på Kronebergshäktet. Idag var det dags. Hade nu varit här cirka tre månader och var misstänkt och åtalad för grov misshandel, olaga frihetsberövande, olaga vapeninnehav och några andra brott. Advokaten hade tidigt i utredningen flaggat på att det kunde leda till många år men jag hade inte givit upp, den senaste tiden hade jag tapetserad cellens väggar med utredningen och flera tekniska bevis hade vi lyckats komma runt. Men idag var det dags och jag andades tung. Inte tungt för att jag var nervös, eller det var jag ju också, utan tungt för jag koncentrerade mig hårt, för att gå in i en roll. Celldörren öppnades och jag satte på mig ett par glasögon tittade mig i spegeln och kände inte igen mig.

Hade nördat till mitt utseende och i nästan i djup trans av att jag var en oskyldig person som var misstänkt för brott jag inte begått, klev jag ut.

Hur känner sig en oskyldig när denna suttit häktad i tre månader? Var är tankarna, hur är känslan, var finns ilskan och den orättvisa behandlingen? Hur mår kroppen och vad skulle den oskyldiga säga och visa – ilska, besvikelse, rädsla? Så i kläder som inte var jag och i en roll klev jag in i rättssalen – helt annorlunda än den jag annars var. För jag visste att kvinnor får lägre straff än män fast de utfört lika brott.

Ja, jag var eller är inte kvinna. Men det är ett faktum och orsaken är är nog att de lyckas väcka större empati i rättssalarna.

Jag vill påstå att rättssalarna är rena teatern även i Sverige. Domare och nämndemän påverkas för de är människor de också. Jag har ett antal gånger suttit i rättssalar som åtalad och har nittio procent gått loss helt. En del av detta är för att jag nördat till mig och dragit drabbel som väcker empati hos de som ska döma. Inte för att jag gråtit och slängt mig på golvet och spelat oskyldig. Nej, det har räckt med att slänga på sig ett par glasögon ha rätt kläder och tagit på mig en roll som oskyldig. Eller lagt ner den tuffa attityden. Allt har betydelse och det är inte bara vad man säger utan hur.

Självklart är det bevis också som ska förklaras bort och historier som ska stämma bland oss målskompisar om man säger så. Men det handlar otroligt mycket mer om rent tekniska bevis, små ting som ett rent skådespeleri. Det är inte som i Staterna där det sitter flera rader jury som ska bestämma, men de svenska rättssalarna är dock inte så långt ifrån. Jag tror att Svensson i allmänhet förlitar sig för mycket på att det funkar ”som det ska” i en svensk rättssal.

Slutsatsen är alltså att kriminella borde ta skådespelarkurser och våga lägga av sig sin tuffa attityd för att få lägre straff eller inget straff alls. Eller så borde domare och nämndemän få gå kurser hur man skalar bort retoriska trick att bli lurade. Men det är inte mer än mänskligt att tycka mer synd om en artonårig söt tjej med stora bruna ögon än en tatuerad jätte med guldkedja.

Men frågan är egentligen – vad ska göras åt att kvinnor får lägre straff än män vid samma brott? För jag tror inte att brottslingar har tålamod att lära sig skådespeleri. Även om jag plus några vänner nyttjade detta.

Gick förresten helt fri denna gång pga flera faktorer än min roll, men det var en bit i det hela som påverkade denna gång och flera andra i teater på hög nivå.

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp

Detta inlägg postades den tisdag, 18 augusti, 2009 kl 11:25 i kategorin Okategoriserade. Du kan följa svar på detta inlägg via RSS 2.0-flödet. Du kan lämna en kommentar eller en trackback från din egen sida.