Arkiv för augusti, 2009

En rättighet och en självklarhet?

söndag, 30 augusti, 2009

Vem är Daranee Charnchoengsilpakul och vad har hon gjort? Ja för det är en kvinna och tänka om hon bara höll käften. Men det gjorde hon inte utan när hon blev dömd visade hon segertecken med fingrarna. Dom: 18 år, land: Thailand, brott: talat illa om kungen. Detta var som en del kanske vet för några dagar sedan och vad hon sagt vet jag inte. Tänk om dagens journalister i Sverige skulle få sitta 18 bast i den nya Kumlabunken för att de skrev skit om vår kung.

Hemskt tycker någon och fattar inte hur. Vilket land! Kanske en solbränd blekfis som just tillbringat soliga dagar på Phi Phi med färgglad badboll och exotisk liten bungalow. Hemskt säger denna och smeker Ikeasoffan i vardagsrummet och sedan går in i köket för att titta till polackerna som jobbar helg för sextio bagis i timmen. Efter lite lagom tyckande och en lam åsikt att de borde göra på ett annat sätt och så traskar han vidare ut i den demokratiska trädgården. Slår på vattenspridaren och börjar klippa gräset.. Sorry bilden dök bara upp, det ena hör inte till det andra.

Visst glömmer vi efter två sekunder upprördhet att demokrati inte är en rättighet i hela världen, men ser vi flerat tusen år av kultur bakom andras lagar? Vi tycker det är hemskt och det kanske det är. Men här, mitt i det hela i Thailand, så ryckes det på axlarna och när en australisk författare för ett halvår sen fick först fyra års fängelse här i Thailand, för att han skrivit några rader illa om kungen, då säger de här att han ska han vara glad för att han inte blev avrättad. Nu blev han benådad efter mycket om och men. Men kulturen är inte alltid så klar. Hjärntvättning säger en del. Kanske kanske inte.

Nu ska jag inte smäda den thailändska kungen i detta blogginlägg, men jag kan ju snacka skit om vår kung – och vem bryr sig då? Nej, det ska jag inte göra, för jag har inte så mycket illa att tycka. Så vad fan har det här att göra med min crime blogg här på Crime News att göra? Ja, Daranee Charnchoengsilpakul bröt mot en lag som finns här i Thailand och alla lagar är inte självklara. Att använda bara ett argumentet som ”det är en lag” eller ”det är ju olagligt”, ska kanske ifrågasättas ibland och man kanske första måste förstå innehållet av lagen. Även dess kulturella historia. Dock så är de svenska lagarna trots allt kanske logiskt funtade, tycker vi som svensk. Andra kanske inte håller med, som vi inte håller med att denna kvinna ska få 18 års fängelsestraff. Vi tycker att yttrandefriheten och tryckfriheten är en självklarhet, eftersom vi lever i ett öppet samhälle, där man ska få ha en åsikt och skriva fritt.

Så alla i Sverige har rättigheter att få berätta sin story. Eftersom det är lagligt, eftersom vi lever i en demokrati, då även jag. Om jag nu fortfarande var kriminell så skulle jag ändå ha rätt till att få berätta min story. Och det spelar ingen roll att jag är efterlyst eller inte, jag har som rättighet att få skriva eftersom jag som förmodligen du, är svensk medborgare.

Tryckfrihet innebär rätt att trycka och sprida information och uppfattningar fritt i text, till exempel via böcker, internet, tidningar eller flygblad. Tryckfriheten innebär att medborgare och grupper inom landet får publicera alster utan att någon förhandsgranskning eller censur äger rum. Envar har också rätt att fritt distribuera producerade texter. Tryckfrihet ses normalt som en grundläggande del i representativa demokratier. Varje medborgare i en stat där tryckfrihet råder har rätt att i tryck sprida sina uppfattningar så länge de inte bryter mot någon annan lag vars innehåll begränsar tryckfriheten. Tryckfriheten får dock enligt de demokratiska principerna inte inskränkas mer än vad som krävs för att skydda andra fri- och rättigheter.

I vårt land skulle Daranee Charnchoengsilpakul inte få 18 år fängelse. I vårt land får jag skriva och publicera en bok. Och då kan man tycka det är konstigt, att jag redan nu, innan min bok har haft premiär, fått mejl från folk som bokstavligen vill hindra min bok från att publiceras. Första gången jag dragit igång ett helt lagligt projekt i mitt liv, utan en kriminell bokstav eller handling, då vill man tysta. Varför då?

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp

Nattsvart hos en av Sveriges största författare

onsdag, 26 augusti, 2009

Svarta stålar, svarta löner. Jag hade ett byggföretag med över trettio anställda.  Detta var för några år sedan, strax innan jag var tvungen att sticka i Thailand. Till största delen var det bäcksvarta löner i företaget. Vi expandera lite för fort så, ja ni vet.  Fakturorna började halka efter så jag stoppa in svartare deg från annan brottslighet. Men alla gick i stort sätt svart mer eller mindre, 20/80 el 100 nattsvart. Vi hade stora kunder och jobbade åt stora byggföretag där vi dessutom hade mutat oss in. Platschefer på DE största byggföretagen såg till att vi fick jobben mot en slant, men det gick i flera led. De anställde inte min firma direkt utan mellan fanns en annan fisk, som var helt ren. Nu snackar vi faktiskt DE största byggföretagen i Sverige. Mitt företag var en spottstyver i det hela, längst ner i kedjan av entreprenörer, men likt förbannat så utförde mina gubbar jobb på arbetsplatser åt dessa och jag dega kanske med stålar från ett rån eller indrivning för att jag halkat efter i ekonomin.

Vi var även på arbetsplatser som hade fått viss mediabelysning, för att utländska, ej facklig företag hade jobbat i Sverige. Där klev vi in och tog deras jobb mitt under mediabelysningen. Vi var med i facket. Eller ja, en av oss hade varit uppe och lyssnat trött på Facket och skrivit på. Så mitt företag hade kollektivavtal och fick jobba. Men arbetskraften på denna arbetsplats var nattsvart. Har också renoverat en av landets största författares kåkar och listan är lång om man räknar in mina polares byggföretag och kontakter som detta stämmer överens med. Listan som slingrar sin in bland starka företag som svensson tror har kontroll, hur den grova kriminalitet tar sig hem i vardagsrummet bakom ytan av tillit och fasader. Lite skrämmande är det och desto skrämmande är det att när höga höns för reda på det, så ja – ryck på axlarna.

Den här författaren hade ju ingen aning om att denna hade fullt av svartanställda som sprang omkring i dennes kåk. Han eller hon hade ju beställt ett jobb hos en entreprenör som i sin tur anställde oss. Hade gubbar där ute i kåken i över ett halvår som pula. Minns att jag var där på ett byggmöte och talade med författaren strax efter jag precis utfört en grov indrivning som blev mycket våldsam. Det var bara en lunch emellan. Degen som sedan kom in skulle rent fysiskt säkert kunna användas till att betala dessa byggare som ute hemma hos författaren.

Just den här typen av brott är väldigt svår att ta kontroll på eller att veta om. Men den accepteras mer eller mindre för att folk anser inte den är allvarlig. Svart arbetskraft – vem skulle inte anställa en städare, fönsterputsare eller byggar som gör om i köket för betydligt billigare slant. Ofta så är det ju småföretagare själva som då också utför jobben. Men man accepterar då och lyfter även gränsen i moral. Vid lite större projekt ligger det ju företag emellan och i slutet av kedjan så hittar man ”mina killar”. Får beställaren reda på det så rycks det lite på axlarna kanske och det ligger det ju massa företag emellan, så man slår bort det hela och lägger ansvaret hos dem.

Men många byggföretag är uppbyggda på just ”svart svarta” deg. Stålar som rullar in från annat håll och bygger firman. Det kryllar av dessa kan jag lova. Kriminella som vill slå sig in på marknaden och kör dubbelt. En fot i bygg och en djupt i den kriminella världen. Så bli inte det minsta förvånad om någon gammal polare till mig betalar killen som du anställt för att bygga om ditt hus, med deg som kommer från gårdagens rån, som du läste om i expressen.

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp

Eko av våld som fylls av ord

fredag, 21 augusti, 2009

Låste dörren och klev ut. Har ett sådant där hänglås på dörren som extra förstärkning. Inte för att det hjälper kanske men det känns tryggare på något sätt. För ett halvår sedan dundrade snuten in i lägenheten mitt emot. Dörrarna här är lövtunna och de sparkade hål på dörren och stormade kvarten. Några ungdomar som sålde knark. Som tur var så var jag inte hemma just då utan såg det enorma hålet i dörren när jag kom hem. Frågade en granne vad som hänt och hon berättade. Men hade jag varit hemma hade jag nog fått en chock och kanske trott de var ute efter mig. Vad hade man gjort då? Hoppat ut från balkongen helt i onödan och brutit både ben och armar.

När jag sedan klev ut från huset var himlen röd. Staden låg i ett rött skimmer som låg som en hinna och husen vilade i något nästan overkligt vackert för ögat. Stannade upp någon minut och skådade det hela. Det var eftermiddag och gatan levde som gator gör men denna gång rörde jag mig i en filmisk overklighet, när jag sedan gick in i livet på gatan.

På ett sätt är hela min bisarra situation overkligt röd. Aggressiv röd och brinnande het. Som om det vore någon annan som betalade för en kaffe på seven eleven och stod vid kanten till det hela och rökte en cigg. I skuggan av en himmel av en story som någon berättade med en röst av passion.

Men det är verkligt. Läskigt verkligt och min u-sväng som jag håller på att göra i mitt liv får mig många gånger att nästan tro jag drömmer. Dock inte en mardröm för jag ler åt det jag idag presterar, känner avsky för handlingar jag utfört men i väntan på att få hålla min bok i och lägga en hand på den, bläddra i den, så känner jag mig förbannat stolt för en gångs skull. Det är mindre än två veckor kvar tills den kommer ut i butik och idag sitter mer än hundra personer i media och bläddrar sidor av mina ord för att granska, ge mig rapp och ros. Men jag känner mig stolt på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort. Och vilken dag som helst kommer jag få ner mitt första exemplar av boken hit till Thailand.

Den är sår och den är ilska, den är svek och den är brutalitet, våld och saker ingen ska egentligen uppleva eller utföra. Men den är min framtid och något jag skapat, den gör mig stolt.

Gick sedan upp till kvarten igen och tände en till cigg på balkongen. Satt där och funderade som jag så många gånger har gjort. Denna gång funderade jag på hur viktigt det är att få känna sig stolt, att mitt brinnande intresse som vuxit sig fast för att skriva kommer ändra mitt liv, hur viktigt det är och inte bara för mig, utan i huvudtaget. Att få byta ut våldet mot något och inte bara lämna ett tomrum som fylls av ett eko, ett eko av våld som istället för att avta, återigen träder kraft och blir ett allt. Mina ord är idag något annat, istället får våld.

Det röda förgyllde himlen över staden, över kvarteret, över mitt liv ett litet tag när jag satt där och rökte. Men avtog och med en nästan löjlig känsla av att vilja tacka utan att veta vem jag ska tacka, gick jag in. Men jag var stolt, äkta stolt kanske för första gången i mitt liv. Det kanske inte skulle göra något om snuten helt plötsligt slog hål och bröt sig in. Varför vet jag inte, bara en känsla som tog kraft.

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp

Brottslingar borde gå skådespelarkurser

tisdag, 18 augusti, 2009

Satt i cellen på Kronebergshäktet. Idag var det dags. Hade nu varit här cirka tre månader och var misstänkt och åtalad för grov misshandel, olaga frihetsberövande, olaga vapeninnehav och några andra brott. Advokaten hade tidigt i utredningen flaggat på att det kunde leda till många år men jag hade inte givit upp, den senaste tiden hade jag tapetserad cellens väggar med utredningen och flera tekniska bevis hade vi lyckats komma runt. Men idag var det dags och jag andades tung. Inte tungt för att jag var nervös, eller det var jag ju också, utan tungt för jag koncentrerade mig hårt, för att gå in i en roll. Celldörren öppnades och jag satte på mig ett par glasögon tittade mig i spegeln och kände inte igen mig.

Hade nördat till mitt utseende och i nästan i djup trans av att jag var en oskyldig person som var misstänkt för brott jag inte begått, klev jag ut.

Hur känner sig en oskyldig när denna suttit häktad i tre månader? Var är tankarna, hur är känslan, var finns ilskan och den orättvisa behandlingen? Hur mår kroppen och vad skulle den oskyldiga säga och visa – ilska, besvikelse, rädsla? Så i kläder som inte var jag och i en roll klev jag in i rättssalen – helt annorlunda än den jag annars var. För jag visste att kvinnor får lägre straff än män fast de utfört lika brott.

Ja, jag var eller är inte kvinna. Men det är ett faktum och orsaken är är nog att de lyckas väcka större empati i rättssalarna.

Jag vill påstå att rättssalarna är rena teatern även i Sverige. Domare och nämndemän påverkas för de är människor de också. Jag har ett antal gånger suttit i rättssalar som åtalad och har nittio procent gått loss helt. En del av detta är för att jag nördat till mig och dragit drabbel som väcker empati hos de som ska döma. Inte för att jag gråtit och slängt mig på golvet och spelat oskyldig. Nej, det har räckt med att slänga på sig ett par glasögon ha rätt kläder och tagit på mig en roll som oskyldig. Eller lagt ner den tuffa attityden. Allt har betydelse och det är inte bara vad man säger utan hur.

Självklart är det bevis också som ska förklaras bort och historier som ska stämma bland oss målskompisar om man säger så. Men det handlar otroligt mycket mer om rent tekniska bevis, små ting som ett rent skådespeleri. Det är inte som i Staterna där det sitter flera rader jury som ska bestämma, men de svenska rättssalarna är dock inte så långt ifrån. Jag tror att Svensson i allmänhet förlitar sig för mycket på att det funkar ”som det ska” i en svensk rättssal.

Slutsatsen är alltså att kriminella borde ta skådespelarkurser och våga lägga av sig sin tuffa attityd för att få lägre straff eller inget straff alls. Eller så borde domare och nämndemän få gå kurser hur man skalar bort retoriska trick att bli lurade. Men det är inte mer än mänskligt att tycka mer synd om en artonårig söt tjej med stora bruna ögon än en tatuerad jätte med guldkedja.

Men frågan är egentligen – vad ska göras åt att kvinnor får lägre straff än män vid samma brott? För jag tror inte att brottslingar har tålamod att lära sig skådespeleri. Även om jag plus några vänner nyttjade detta.

Gick förresten helt fri denna gång pga flera faktorer än min roll, men det var en bit i det hela som påverkade denna gång och flera andra i teater på hög nivå.

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp

Mamma, jag är torped

tisdag, 11 augusti, 2009

”Torpeden som hoppade av”, stod det och ”Han gillar att riva upp andras ansikten med cykelkedja”. Lästa man Söndagsbilagan i Aftonbladet så var det tre uppslag reportage om mig av Svante Linden där.

Starka meningar som är Svantes tolkningar efter han läst min bok och intervjuat mig. Sög på ordet ”Torped” och har aldrig sätt mig som en torped. Men vad är torped? En torped är en person som mot betalning utför hot, våldshandlingar, sabotage och i vissa extrema fall mord åt andra, kanske. Och ibland så föll ju polletten så illa att det rörde sig om det. Dock inte det sistnämnda. Först tyckte jag – vadå torped? Jag är ingen torped, jag är ju jag, en schysst kille som levt lite extremt. Sedan tänkte jag på skottlossningar som drabbat Sverige på senaste tiden, tänkte på våldet jag levt i, indrivningar och utpressningar. Och ja, det kanske var så ändå fastän ordet smakade väldigt konstigt på tungan. Kude ju lika gärna var jag som klämde avtryckaren på pistolen. Hur jag än vrider och vänder på det hela så känner jag mig inte som en ”torped” även om vissa handlingar förr – pekar på det.

”Hej…”, tungan nästan slog knut. Visste inte hur jag skulle fråga eller säga. Satt på skype med min mor. ”Jo… eh…”, kändes som klister i käften. ”…läste ni Aftonbladets Söndagsbilaga?”

Hon tittade på mig i videokameran. Var ett tag sedan jag talade med henne, brukar snacka med farsan men denna gång ville jag tala med henne. Enklare på något sätt att snacka med henne om just sådant här.

”Nej, vi läser inte den tidningen.”

”Aha, gissade på det men ja.. det är ett inlsag, en ganska stor artikel om mig där och ja.. den är lite… hur ska jag säga. De skriver bland annat att jag är torped.”

”Torped!?” sa mamma och tittade på mig stort.

Artikeln var ganska så blodig och rå, tung och våldsam, men boken är det i vissa lägen och Svante har ändå tycker jag gjort en väldigt bra artikel. Men hur säger man att man är Torped till sin mor? Skumt kändes det. Hon vet ju mycket, men inga detaljer. Vet att jag levt ett våldsamt liv på kriminalitet, såras i många långa år av mina svek. Och just detta har jag vetat om, när jag bestämde mig att skriva boken. Men nu när jag satt där mitt emot min mor på skype så kändes det väldigt, väldigt konstigt. Vi, jag och mina nära har ju talat om detta på en ganska så tunn nivå. Att det kommer bli media och att mitt våldsamma liv fläks ut. Pappa kommer inte läsa boken, har han sagt, mamma säger hon kommer att tjuvlyssna på ljudboken. Men de stödjer mig fullt ut i mitt skrivande, så lite förberedda är vi, men hur man föreställer det och hur verkligheten kommer bli – kanske inte tvillinglika.

Men hon tog det bra. Läste inte artikeln, men jag talade om de grövsta och blundade hårt. Min son tog det också bra, hade han på msn samtidigt som han läste den. Och han har ju sin syn av sin far som är långt ifrån ”torped” och på något sätt är artikeln väldigt överdriven – i hans värld.

Det känns väldigt overkligt att bli benämnd, skriven om och talad om på det sättet. Sticker inte under stolen om något och kommer i framtiden försöka vara så ärlig som jag kan. I intervjuer och i text, så detta är – jag. På ett sätt. Men visst känns det helt skumt, och hur mycket jag än förbereder mig på saker och ting så vet man inte förrän det sker. Jag bestämde mig för att mejla mina syskon också som jag inte talat med på hur länge som helst och tala lite om boken och med om mig och, framför allt – ”fråga mig om ni undrar något”.

”Du kan kanske förbereda pappa om han skulle springa på artikeln. Bara så ni vet på något sätt”, avslutade jag med och hade samma konstig klister i munnen som i början av samtalet med min mamma. Men det kändes lite lättare inombords, då vi talade om saken, som vi aldrig tidigare gjort på ett öppet och rakt sätt, under hela mitt liv i våld. Jag var ju inte direkt pratglad om man säger så.

Här hittar du reportaget, tre uppslag, en länk för varje.

http://i29.tinypic.com/149qs21.jpg

http://i31.tinypic.com/343kmxl.jpg

http://i28.tinypic.com/ajwfao.jpg

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp

Truzt Alcatraz?

onsdag, 5 augusti, 2009

Egentligen är detta fortsättning på förra inlägget. Ja, inte på min egen självömkan i hur fattig jag är. Har dock inte blivit strippad av ny lag. Nej, var ju inte ens i Sverige när de fick licens to kick on the nuts but hit the stomach. Och det är nog orättvist att jämföra ”Akilles” med ”Gängen”. Men jag tänkte fortsätta och stå vid porten till underjorden och doppa åsikt i floden Stygg eller var det Styx?

Stygga pojkar hamnade på Alcatraz och vi ska luppa just det projektet nu, det svenska projektet alltså. Undra vem som kom på namnet, att polisens treårsprojekt med budget på 120 miljoner skulle heta Alcatrazlistan? Och är resultatet lika stenhårt som namnet? För nu har det gått tre år. Målet var att lista Sveriges tyngsta kriminella och se till att så många som möjligt sattes bakom galler – lika konkret och fokuserat som Al Capone var när han lämnade Alcatraz, mentalt förvirrad. Men vem behöver konkreta mål när det ”bara” är 120 miljoner från skattedegen som delas ut? Inte Lars Öjelind varje fall som var projektledare på rikskrim. Första året som jag nämnde tidigare, hade de låsts 13 pers bakom galler, men nu tre år efter så har de lyckats fängsla 116 individer från listan. 247 personer har varit listade under åren och idag finns 112 kvar. Listan uppdateras två gånger om året och skulle vara skrämmande?

Japp, som om Sveriges värsta kriminella busar inte redan vet att de är listade, bevakade och rikskända. Listan i sig blev nog en morot, vem fan vill inte vara värst i en värld, där värst är värst. Listans resultat visar på 116 gripna och dömda. Men skulle inte dessa extrema busar annars bli dömda och vad blev de dömda till? 200 hundra års fängelse blev domen totalt. I snitt ungefär ett och ett halvt år. För de 116 värsta brottslingarna i Sverige.

Okej de vill bekämpa gängen genom att hugga av huvudet på organisationerna. Men verkligheten är inte som sagorna, draken dör inte av det. Det står folk på långa led för att ta plats efter de som spärrats in. Du kan kväva ett litet gäng med att stoppa ledaren bakom lås. Men det är naivt att tro att det tar död på de redan så väl etablerade organisationerna.

Jag anser att det bara finns ett sätt som jag tidigare sagt, att satsa på den delen som är påväg in. Tycker inte resultatet av Alcatrazlistan är så imponerande utan verkar mer som Leif GW Persson sa en gång – ”Fokuseringen på gängen är som en kukförlängare för polisväsendet”. Något att visa upp och tufft att jobba med. Så om sagan ska ha ett gott slut, ett happy end i Sverige så bör nog cashen fördelas bättre än på något som förlänger istället för förebygger.

Så nej – listan gav inte enligt mig tyngd, inte värd namnet i jämförelse med slantarna som delades ut till det. Och det känns faktiskt efter 120 miljoner och tre år inte som om Bandidos eller Hells Angels alls har försvagas eller andra punktmarkerade Alcatrazister. Så ytterligare en pungspark i magen på Akilles anser jag. Och Al Capone lever kvar.

Vill bara tala om att jag varit sjuk, därav min frånvaro. Finns även feber här i Thailand, men är på bättringsvägar nu och har en del att ta igen både här och på andra ställen.

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp