Solen låg på och vi stod vid ett gatuhörn. Varm ute och det var nästan skrämmande vindstilla vid hörnet. Som om vinden höll andan för ett tag och lät värmen steka så mycket den kunde. Öppnade plånboken. Min flickvän Nam stod bredvid i hennes skoluniform, ja de måste ha sådana här. Hon studerar typ komvux på eftermiddagarna och sent in på kvällarna. Bredvid stod också hennes son, han höll i en pinne. Sjuhundra baht hade vi kvar. De motsvarar ungefär hundrafemtio kronor. Jag panta in min kamera häromdan, så vi har pengar till mat. Två till trehundra baht ger jag henne varje dag när hon tar sig till skolan. Det är matpengar och till taximoppen. Cirka fyrtio till sextio svenska kronor. Tog upp trehundra och gav till henne. Då fanns fyrahundra kvar och jag och lillkillen skulle nog klara oss på hundra baht under kvällen, till mat. Alltså hade vi trehundra baht under morgondagen tillsammans alla tre. Men sedan var det tomt. Ska få lite pengar som lån om tre dagar så det fattades stålar för en till två dagar. Fick tänka ut något helt enkelt. Efter hon sagt ”Bye” så lämnade hon oss och lillkillen tog min hand, vi gick ut på gatan in i folkvimlet.
Det finns en ny gänglag som har ett år på nacken, den kallas lagen om utvidgat förverkande. Enligt den kan staten skinna en dömd intill naken på guldkedjor, bilar och ting som de ”misstänker” kommer från pengar som tjänats på olagligheter. Brott som ännu inte brottslingen kanske är dömd för eller någonsin kommer bli. De vill slå till mot hjärtat hos ”gängen” och de ”tunga kriminella”, där det känns som mest – en pungspark i kassapungen. Men lagen har ännu inte nyttjats i mer än fyra fall. Visst lagen låter bra och jag är för hårdare tag. Men sådana hårda lagar klarar inte vi svenska byråkrater inte av. Nej vi har bara amatörbälte i självförsvar och kommer bara byråkratsparka oss själva i skrevet, eftersom vi är så mjäkiga och inlindade i paragrafer. Alla tycker om Gundvalds hårdhandske men när vi svenskar själva ska leka USA och tar oss i skrevet som Scarface, är bollarna så små, att man inte kan skilja dem från ett par skrynkliga russin.
För i USA går lagen hem och i Thailand så funkar det utan att det kanske är lagstadgad. Här roffar man åt sig, första snut rycker guldkedjan av den kriminella så fort han är ensam med honom och har brottslingen pengar i fickan, så vad fan – Just give me and shut up. Sedan så tvivlar jag starkt på att guldkedjan är hjärtat av kriminaliteten i Sverige, om man vill bekämpa gängen och den organiserade brottsligheten. Ungefär som att slå Akilles i magen. Men golfapplåder för att någon paragrafryttare har kämpat svett och tårar, lyckats få fram en lag som enligt ryttaren själv givit staten – licens to kill. Oja, undra bara på vilka resurser detta kommer tas ifrån eller har tagits.
Det knackade på dörren och Nam kom in. Det var sent och i famnen hade hon skolböcker. Lillkillen sov på min säng. Natten var kommen och glasdörren stod öppen. En sval vind slank in när jag öppnade dörren.
”Korsdrag”, sa jag på svenska men hon fattade inget.
Vid hennes ena handleden hängde en plastpåse och när hon lagt ifrån sig böckerna på bordet log hon stort. Hon sträckte över påsen till mig och jag tog emot, grävde fram innehållet.
”I buy for you, I know you like”, sa hon.
Ur påsen och i handen nu, höll jag ett paket – Tong Garden Troical Nuts & Fruits Mix. Blandade tropisk fruktgodis. Jag tittade på prislappen, 99 bath kostade den. Självklart blev jag glad och tacka. Men så jävla onödigt när vi knappt har mat för dagen. Men hon vet inte riktigt hur dåligt vi har, bara att vi har det jävligt knapert, hon har inte helheten. Och precis så känner jag för den nya lagen. Förjävligt onödig helt enkelt. Med tanke på kassapungens dåliga tider. Sa inget, utan log och åt skrynkliga russin med byråkratisk omsorg. Ville inte såra henne. Men det gäller ju att prioritera rätt. Och ser man inte helheten så är det svårt.
Så undra hur mycket det kosta att punga fram denna lag, hur mycket hjälp den är rent praktiskt och hur mycket jävla energi det ska ta – när man står och matar Akilles i magen istället för att sikta mot hälen. USA har tyngd i slagen och kan nog skada Akilles på fel ställe, men vi kan inte. Vart tog alla fritidsgårdarna vägen förresten? Nej just det, vi la 120 miljoner på Alcatraz projektet, 200 poliser som under första året hade fått 13 individer på listan bakom galler och några häktade. Inte ens en golfapplåd. Suck ja, och så fortsätter jag och leta i tom pung och äta lyxiga russin som inte mättar ett skvatt. Men tanken var god, likaså den om att vi får pungsparka i magen på Akilles, riksdagsledamot Cecilia Wigström.
// Wanted.
Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”
Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se
Hej
Hur har du det med tankarna på brotten du begått? Är du mancshettgangster eller bara gangster? Varje gång jag läser om någon som blivit rånad blir jag vansinnigt arg. Jag skiter i om rånaren haft taskig barndom eller bara vill ha pengar. För i mina ögon är den som rånar en oskyldig ett kräk! De sår och den skräck som ett rånoffer upplever kan skada för livet. Det är min åsikt och den står jag för. Så vad för slags gangster är du?
Hej Ramona
Jag jobbar med min ångest på olika sätt och men när man blivit avtrubbad i mycket så finns nog inte den empati där som den borde göra. Kort sagt så stänger jag nog av i mycket omedvetet för att kunna gå vidare – även om jag borde få ta del av den som ett straff. Jag förstår fullt ut din ilska övar folk som rånar och jag kan inte skylla och kommer aldrig att göra på någon annan eller annat än mig själv. Men som sagt så jobbar jag med detta på olika sätt och ett sätt är i text.
Du frågar vilken sorts gangster jag är. Jag har gjort det mesta, rånat allt för många värdetransporter och annat för att komma över pengar. I ren egoism och jag har levt i och med våld som ett verktyg i över tjugo år. Har gjort mycket annat som indrivningar, utpressningar och ekobrott. Men du har något som jag och flera andra som levt som jag saknar eller har mindre av – förmågan att känna empati. Och det är något som skalades av både medvetet och omedvetet var dag.
Jag kan förstå din ilska – jag kunde inte känna med dig. Och idag så får vi se när jag befinner mig i den situation och fas i mitt liv som jag gör. Om jag någon gång kommer känna samma ilska som dig. Om det nu är ilska man bör känna för detta.