Vad är det värsta att sitta inne? Då menar jag inte när man var halv hög och morsan klagade på att man satt inne för mycket och att man missade det fina vädret. Nej, när jag syftar på fyra cellväggar och en tjock dörr i plåt, kanske i häktet eller på kåken.
Lång häktestid kan ta knäcken ur vem som helst och USAs extrema säkerhetsfängelser när man är tjugotre i cellen varje dag, kanske resten av livet, är långt från Sveriges humana kriminalvård. Men de är byggda för monster och rehab – v ad är det? Blev bara lite sne. Jag är inte för total inspärrning och inga rättigheter alls men jag läste en artikel som hade rubriken ”Fångar bombarderar JO med klagomål”. Det jag egentligen lackar på är fångens mentalitet att inte acceptera – den som ger sig in i leken för leken tåla. Artikeln slutar med att Jörgen Buhre, som är byråchef hos JO säger – ”Som frihetsberövad blir världen ganska liten och då kan små händelser växa till stora saker.
Vi badar i bortskämdhet i Sverige, vår syn som svensk är human, förlåtande och hantera ting med silkesvantar. Jag talar inte bara om kriminalvården utan ”svensken” i huvudtaget. Med det kommer det tysta, muttra på egen kammare och skapa fördomar. Tar vi i, sticker vi ut och ibland så försöker vi synas men det kanske blir fel för vi hindras av byråkrati. Vilken svensk vill sticka ut?
Ja ja, men åter till frågan – Vad är värst med att sitta inne? Exakt som Jörgen sa som har full förståelse för alla klagomål – ”att världen blir liten”. Men vad fan har man förväntat sig när man klev in i kriminella skor. En stor svitcell, lyxcell á la Grand hotell? Det är klart som Phi Phi Islands vatten att världen kommer krympa liten. Det är ju det som är vitsen, att kapa tid som straff för den dömde. Tid som han skulle kunna få i frihet i en HEL värld. Men det värst är just att tillvaron, miljön blir tändsticksask.
Man tvingas krypa in i sig själv och leva i psyket, slå bort väggarna i hjärnan och leva i tanken. Den fysiska miljön, de små tingen blir viktiga. Cellen är ditt hem och allt i den är din lilla värld. Man suger åt sig alla små rättigheter man fortfarande har och verkligen virder ut sista droppen ur dem för att få världen större. Till slut kanske man blir knäckt totalt och de handlingarna man utfört kommer ifatt i ångest för man har ingenstans att fly – allt är så litet. Som sagt så kan en lång häktesperiod ta knäcken på en helt som människa. Förvaringen man utsätts där är brutal mot psyket. Men något annat enligt mig vore ju konstigt. Och när klagomålen dräller in till JO från våra ”Svenska milda kåkar” blir jag lack, men jag tycker inte det är konstigt.
Det absolut värsta med att sitta inne är när solen lyser därute och det inte finns någon morsa som öppnar upp. Men för fan – vill man leka hårt så ska man ju inte förvänta sig kuddkrig, tycker jag. Hade jag arbetat på JO hade jag nog önskat mig en sådan där dokumentstrimlare eller vad det heter. Kanske hade jag fått sparken om jag uttalade mig om det offentligt att jag förstörde alla klagomål, kanske till och med fått sitta häkte för ”kränkning” eller något liknande. Men där inne kan jag ju skicka en anmälan till JO att jag ”bara” får choklad och brevpapper i present av jultomten och inte en dokumentförstörare, så jag i min tur skulle kunna strimla alla konstiga beundrarbrev från världen där ute som påminner om att solen lyser. Usch ja, konstig är allt.
// Wanted.
Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”
Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se
Jag gillar verkligen de senaste inläggen.
David, du har en fantastisk förmåga att återge dina tankar.
Tror att det är nyttigt för ”oss andra” att få ta del av dessa.
Du skriver mycket bra.
Håller med C, gillar de senaste inläggen.
Tack för kommentarerna – de värmer och alltid kul att få feedback när man skriver. Så massa tack!
Du har ingen aning om vad du snackar om! Anmäla för att man bara får choklad och brevpapper.
Du din posör, jag har gjort 12 år i fängelse och jag såg aldrig röken av någon present ö h t.
Titta lite på JOs hemsida under ‘beslut’ och sök kriminalvården och se vad det är som fångarna klagar över.
Dessutom är ditt gnällande över din situation bara patetisk när du i samma andetag tycker att svenska fångar gnäller i onödan. Att du dessutom har mage att tycka att svenska fångar ska ta sina straff och inte klaga när du själv håller dig undan ditt rättmätiga fängelsestraff är fullkomligt smaklöst.
Ditt gnäll på svenska fångar kan du ta den dagen du vågar ta dig hem och sitta av ditt straff!
Svar till Erik
Det jag utgår från är mina egna erfarenheter och du som jag har rätt till att tycka. Ha en åsikt. Jag har inte gjort 12 år, men år och min uppfattning är att det är mycket tycka ”synd om sig själv” inne på kåken.
Att man tillåter våld och stor egoism i första sätet när man är kriminell. Att man utnyttjar utan att ge och tar. Då bör man också inse och godkänna det som kan hända. Chokladasken och brevpappret är en metafor eller liknelse över något som kanske övervåld eller annan orättvisa som folk innanför murarna klagar på.
Har själv blivit utsatt för stort övervåld av tjänstemän (och kvinnor) oräkneligt många gånger. Men när jag väl accepterat att våld är vardag i den värld jag levt som grovt kriminell, varför ska jag då gnälla över att lagmännen går efter mina lagar? Jag har ju alltid tidigare accepterat inga lagar. De gör fel ja. Men kan jag klaga på det när jag själv är dömd. Visst kan jag det men bör jag göra det? Nej, anser jag. Inlåsning – ett straff i bli berövad tid är aldrig kul, men ofta utdelat efter belägg och de svenska fängelserna är semester från vad de kunnat vara. Skulle var kriminell få straff efter vad denna egentligen gjort skulle vi inte ha råd med annat än bygga nya fängelser.
Jag gnäller inte över min situation. Skulle aldrig falla mig i att beskylla någon annan för min situation och tycka synd om mig själv. Berättar som det är i förhoppningar att kanske någon annan tar en annan väg. Sedan flyr jag inte från rättvisan utan jag befinner mig här pga helt annan orsak och återvänder med glädje när jag kan och tar mitt straff.
Och då jävlar ska jag gnälla – inte.
Här har vi ett riktigt praktex och det var väll lite i denna mening jag syftar på – Tito Beltran som är dömd för våldtäkt vill inte jobba på anstaltens tvätteri, han vill läsa opera och har skickat in en JO-anmälan.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5631895.ab
Kommentar till Erik, jag har nu suttit och läst JO bedömningar tills jag spyr, å det enda jag kommer att tänka på är; JÄVLARÄTTSHAVERISTER!
Man gnäller och gråter om att det tog för lång tid att få detta det tog för lång tid att få åka dit, och man klagar nog mest för att ha något att göra!