En armé kan inte smyga, en eld kan inte kyla och en dröm kan inte fängslas hårt. Men de kalla klinkersplattorna påminner mig om djup, för det bor ett mönster i dem som är unik, till en början men med tiden grundligt lik.
Så jag blundar och det svider för jag litar inte på min syn. Min hörsel är lock, smaken bisarr och känseln bedövad. Dock så doftar det tung vinäger och den rensar långsamt på makt. Den makt jag inte har, den makt jag törstat efter, den makt jag lekt röda vita rosen till när det svämmat blod över kanten. Förresten, jag dödade tanten.
För den som inte styr över egen kropp, vill äga andras viljor. Ty den blinde som gråter gömd frustration, har svart illusion, han hör egna röster. Gnager på eget kött då känseln är död och doften av vinäger är det enda som räddar. Och hon var moder till mitt hat. Kärringen bakom lagda händer. Mitt väsen i mitt skal utan egen makt och vilja. Så hon fick dö av långsam vinäger, strypt av självsäker vilja, tämjd med kniven mot strupen i en dal vid fattig ekvator, i en dal som bär ensamhet, men som innerligt vet, vart jag smet.
Borta var jag i liv och år, i onda tankar cirkulera blint. Men jag har greppat min dröm, fängslat den fokuserat. Bygger en arme som smyger, tar över mig själv. Och elden kyler min hets och jag har makt över eget liv. Kryper på fyra över golv och plattor på egna kvadrat, ser nu mitt mönster, som inte är omöjligt unikt. Ska dräpa, efterlämna mig ondskans lik.
Fick ett hopp i ett rum, jag stod själsligt stum. Men fatta att jag hade ett litterärt glas vin som jag äger. Ska spetsa, skita ner i finrummet med tunga kaliber som väger. Om jag bjuds in på rött med bira i hand, för jag har fått språklig blodad vässad tand.
// Wanted.
Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”
Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se
Läskigt bra- Nu är du snart skitig kulturelit
Bli inte för dryg nu när du blir kändis. Jag är tack o lov utanför er skit. Peace
Tack för Kommentarerna!
Nej då Gurudas – dryg är nog det sista jag kommer bli. Farbror Grön har hängt med mig sedan ruta ett på min andra blogg och även stöttat mig i mycket, speciellt i min utveckling att skriva. Vi har haft många diskussioner om just det litterära och min mening är att kultursnobben som inte kan gräva skit bör röra om i sin litterära gryta. Vardagligt språk och vardagligt skit är minst lika litterärt.
Så dryg är nog det sista jag kommer bli, för kändis är det sista jag egentligen vill bli. Helst skulle jag vilja peka på någon annan. Det var han – som skrev. Bara jag kan gå vidare i ett bättre liv.
Simma cool