Och så stod jag där plötsligt, i din hall

Det går en sjukdom i Sverige. Klädd i kriminella kläder, blod av skor och ego som om världen dansar runt den. Tyr no no respekt för empati och är sammansvetsad av granithård lojalitet. Den smittar, bor granne och bryter sig in överallt. Skapar tigerekonomi med våld och vill ha mark, vara värst och sätter upp egna lagar. Den är ytterst smittbar som ett våldsamt virus.

Jag sitter här på en lyst stol och varit i gamet i tjugo år. Levt med den varje dag och planerat, slagit, slipat och hånat samhällets svaga punkter. Nyttjat hålen för att gräva andras guld med de drabbades egna spade. Jag är inte ambidexter men jag kan med en hammare krossa en knäskål, med vänster så som höger. Jag var känd för att se färgen på stålarna. Och göra sedel av mynt, kan de skuggade kvarterna som min egna bostad. Men gör allt idag jag kan för att lära känna skiften, språket i mig. Slår upp och omvandlar – försöker språka eget. Dog inte av de brutala våld som jag levde i och dör inte av ris om mina texter. Men blir rörd när jag får ros och det sporrar mig att göra rätt. Tack.

Tycker du borde tro på mig när jag säger att det går Sverige är smittat och det sprider sig i ruskig takt. Jag talar om gängen som du förmodligen fattat. Om du eller någon annan egentligen skulle förstå deras kapacitet eller bara bli kittlad av deras egentliga kraft och brutalitet, hjärntvättning och egna värld. Då skulle du rysa bakom den välklippta häcken på din hemmasnickrade veranda. Tro mig. Men det berör bara när de rör och lyckats komma bakom häcken hos svensson. Först då när man själv är drabbad vill man säga, nu får det vara nog. Vi måste bota. Och först då inser man att det är ett problem. Men så är det bland folk och vad kan man göra? Det finns egentligen bara ett sätt att stoppa det som kavlar sig ut bland unga. ”Erbjuda dem något de inte kan säga nej till.” Och vad fan är det?

Ja, enligt mig får man helt enkelt kapa det fula vid anklarna. Såga av benen så inom tid faller huvudet till marken. ”Gängen” är tunga inne på kåkarna och en del skapas till och med innanför murarna och men de andas utanför och de verkar nära. Det sprider sig som pesten. Det är kanske lite klyscha över det hela. Men det finns inget annat val. Tryck ut resurser, tunga kaliber för fånga upp de som ännu inte är där. Skapa andra förebilder och andra sysslor – saker son knäcker den omotståndliga charmen som gängkulturen sprider. I det stora hela handlar det bara om att leda, skapa förebilder, sprida trygghet, samhörighet på ett rätt sätt, för de vilsna. Hade det varit just pesten hade vi slagit rikslarm idag och vi hade botat det på några sek. Men detta är värre.

För att befinna sig i en teenageblues kommer alla att göra. Men vissa behöver annat än en smula mer än vanligt och det ända ord är då ”förebilder”. Klyscha – jag vet men vad fan, så är det. Och man behöver liksom inte uppfinna något hjul igen utan bara trycka lite extra i gamla skor. Om inte kommer de snart knacka bakom svenssonhäcken och då är det försent.

Tro mig, jag har mött så många som blivit indragna i skit som de aldrig någonsin kunnat fantisera om. Ena sekunden suttit skön stol på egen gård och helt plötsligt stått ärrad för livet utan en spänn eller strippad totalt på tilltro till rättsväsendet. ”Som en jävla film säger det då”, om de fortfarande kan tala det vill säga. För stora smittar små som i sin tur växer och kan kliva över den välansade busken till grannen.

Så make a offer they can’t resist. Satsa hårt på de unga, stenhårt. Finns inga alternativ. Börja erbjuda något annat istället. Men som det här inlägget skulle göra någon skillnad – troligtvis inte, om inte just du tar in det jag säger och kanske uppmuntrar i något. På något sätt påverkar det hela. Är jag helt övertygad om att inom snar framtid kommer en av tio om inte två, av er läsare bli drabbade eller ha närkontakt med gängen eller andra grovt kriminella element. Vem vet, slipar inte jag till min tillvaro kanske jag rent av knackar på din dörr. Helt plötsligt sådär med pestsmittat ansikte i form av våld.

// Wanted.

Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”

Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se

Mina youtubeklipp

4 svar till “Och så stod jag där plötsligt, i din hall“

  1. Bartolomeus skriver:

    Suverän blogg!!
    Respekt

  2. Micke Ohlsson skriver:

    Tjena, har följt dig ett tag, dels här och dels på din andra blogg. Måste bara säga att du har saker att berätta, men du är fan inte vän med orden. Borde korr-läsa det du skriver innan du skickar ut det. Jag är inte negg, jag försöker inte vara nån jävla bewwerwisser,försöker bara ge ett råd. Vad fan är ”blod av skor”, visst heter det ”skor av blod” om det nu ska vara nåt bildligt talat.

    Sen vad gäller det här inlägget, och din syn på hur man stoppar gängens framfart; enligt mig är det redan för sent. Det är nämligen en naturlig evolution, när kycklingarna fegar ur klumpar de gärna ihop sig,så jävla enkelt är det. Enligt mig skjuts det för lite. Samhället måste möta hårt mot hårt. Vi kan inte mesa på med 6 månader skyddstillsyn för grova misshandlar, vi måste drämma till där det känns; ta deras frihet, ta deras människovärde, ge dem samma respektlöshet som de ger samhället. Vad är det man brukar säga; den som ger sig in i leken får leken tåla.

  3. Micke Ohlsson skriver:

    Haha, ska JAG säga till DIG att korr-läsa, vad fan är bewwerwisser? HAHAHA :-)

  4. Wanted skriver:

    Det är lugnt Micke..

    Blod av skor – är mitt egna uttryck för att vända på steken om man säger så. Som att säga ”sitta stol” – men thats just me. Har flera gånger övervägt att korrläsa och jag gör det EN gång. Så arbetar jag nästan med alla mina texter. Större delen korrläser jag faktiskt inte alls, medvetet. Undantag för böcker som jag skriver.

    Anledningen till att jag inte korrläser är för att jag ”skriver av mig” – rapar ut text som får spegla min känsla. Sitter jag sedan och korrläser och ändrar så känns det som jag ”tar bort” – censuerar mig själv och att texterna blir oärliga. Jag vet att det kryllar av stavfel och viss grammatiska fel men – i blogginlägg och andra forum på internet så vidhåller jag med att försöka vara så mycket ”jag” som möjligt.

    Det är inte det skönlitterära som är det viktiga – det är känslan som texten bär fram och delar av den är att jag är halvt dyslexi. Men står det ”Blod av skor” så ja… så blev det…

    Då ska du höra min engelska. Är helt värdelös på engelska men likt förbannat får jag alltid fram vad jag vill..

Lämna ett svar