Solen låg på mina axlar, den brände hårt. Jag blundade och kände den svala vinden röra mitt ansikte. Såg till att jag höll klubban rätt. Placerade fötterna bredvid varandra och tittade på golfbollen. Satte ner golfklubban bredvid bollen och innan jag puttade försökte jag få känslan i kroppen, känslan i hur långt jag skulle föra armarna bak. Känslan att hitta rätt kraft och rätt riktning. Till slut puttade jag. Bollen rullade. Närmade sig och tillslut försvann ner i hålet. Mitt i prick.
”Birdie”, sa jag. ”Heter det inte så, ett slag under par?”
Polaren nickade, log en skvätt och skrev ner mina antal slag på ett papper. Vi var klar med nio hål och gick över gräset. La klubban över axeln och vid bänkarna slog vi oss ner. Jorma kom och gjorde oss sällskap. Med sig hade han Coca cola och i värmen slog jag bort kapsylen mot bänkkanten på en av flaskorna. Klunkade cola, luta mig tillbaks och slöt ögonen, njöt av sommaren. Bara fem månader kvar till muck. Denna gång satt jag för förberedelse till grovt rån bland annat och jo, vi hade minigolf på kåken och kriminalvård borde heta kriminalspa enligt mig.
Ja, ibland var det rena semestern innanför murarna. Nu kanske man borde tycka att en som jag borde vara för kriminalspa, och att straffen ska vara korta och bekväma. Allt beror ju på var man jämför med och jag har tuggat cellkvadrat, gått rondell, på få hårda meter många gånger. Men någon måtta får det vara och fängelset ska vara hårt. Svenska delen av rättsväsen och kriminalvården är rena skämtet.
Åtta år sa min advokat att jag skulle räkna med, efter några månaders häktning och jag blev sporrad att knäcka åtalet. De närmaste veckorna innan rättegång tapetserade jag cellväggarna med polisutredningen för att hitta luckor och missar i bevisen. Det hela slutade med att jag blev frikänd och fick strax runt femtiotusen i skadestånd av staten. Vissa länder ska man vara glad om man får tillgång till att tvätta sig och mat för dagen. I Sverige klagar vi om vi inte får egen cell och motion. Vi krymper straffen och knuffar ut de intagna i muck för att kåkarna är överfulla. Vi satsar på ”vård” som funkar lika bra som att slå birdie med en arm. Vi har familjehus på utsidan, där familjen kan komma och bo tillsammans med den intagna och vi har speciella fängelser, för de som begått vissa typer av brott. Spa – helt enkelt. Samtidigt som resurserna skramlar tomt i spargrisen överallt.
Vill vi förebygga och satsa på rätt, slå med rätt sving med de få resurserna som finns. Svinga då för de yngre som ligger på gränsen istället. Flytta kronan från spakänslan innanför kåkarna till de som fumlar i ung ålder. Inte så konstigt att brottsligheten söker sig till Sverige, eftersom vi kan golfa fri som låst.
Jag har legat fastbunden i läderremmar efter blivit brutalt nedslagen av åtta plitar. Jag har varit många gånger i de där så kallade hårda väggarna. Men kom igen, är man vuxen och ger sig in i skiten så får man kanske tåla att väggarna är hårda. Om vi måste flytta en krona för att stötta han eller hon som irrar ungt och står på kanten, så strippa kåken på golfbanor och halvtaskig vård som liknar massage och semester. Punktvårda ungt istället.
Det knackade på celldörren. Jag tittade upp och det var jul. Där ute var det julafton och här i häktet märktes det på maten och på teven. Kalle Anka och julmat. Men även tomten dök upp här inne. Han sträckte mig ett inslaget paket och sa ”God Jul”. Jag rev bort pappret, en chokladask, en bunt snygga brevpapper och tillhörande kuvert. Det var från kriminalvården sa han och försvann. Det var sådana där lövtunna runda chokladbitar med lite apelsinsmak. Jag tuggade sött och tittade på väggen. Tror jag hade hittat några briser i bevisningen, men fick vänta att ringa min advokat. Det var ju Jul. Men hole in one för mig. För jag skulle nog gå loss.
// Wanted.
Alias David Larsson och författare av boken – “Jag är Wanted”
Besök även min andra blogg wanted.bloggsite.se
Etiketter: Kriminalvården
Jag vet några som alltid ser till att vara ute på sommaren och sen åka in på ”spa” till hösten eller vintern…